Curt Hansen har tagit sig an Skandinaviskt med målet att "ge läsaren en känsla för när svarts många typuppställningar är spelbara och när de inte är det."

Jag är inte helt säker på att han lyckats till hundra procent med det, och det beror till stor del på att Chessbasemetoden, som bygger på de senaste decenniernas partier, inte fungerar alls lika bra när en stor del av de teoretiskt viktiga partierna spelades runt förra sekelskiftet; det är lätt hänt att varianter tappas bort. Jag råder den som vill fördjupa sig i Skandinaviskt att komplettera skivan med Kaissiber nummer 2/1998, som innehåller en nästan fyrtio sidor lång artikel om öppningen, till stor del baserad på Mieses' partier och skrifter; många varianter som Hansen (och "alla" andra teoretiker med honom) förkastar med en kort kommentar och en hänvisning till något Aljechinskt simultanparti får här en betydligt utförligare behandling.

Till Hansens försvar bör påpekas att den teoretiska delen innehåller 61 kapitel, 49 med 2...Dxd5 och 12 med 2...Sf6, så det finns lite att bläddra i trots att några gamla bivarianter inte tas upp...