Att äta kakan och ha den kvar PDF Print Epost
Bidrag av Bo Sjögren   
1 november 2006

På sätt och vis är Cambridge Springs-varianten i damgambit det ideala valet för den som vill både äta kakan och ha den kvar - dels är det en mycket solid öppning, där vit om han kan sina saker möjligen kan hoppas på en yttepyttefördel, och dels kan vit, om han inte kan sina saker, råka illa ut mycket tidigt. Så här gick det i mitt första försök med öppningen:

NN-BS: 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 d5 4.Sf3 c6 5.Lg5 Sbd7 6.e3 Da5

Image

Utgångsställningen i Cambridge Springs-varianten. Svart hoppas naturligtvis på att kunna ställa till något rackartyg längs diagonalen a5-e1, och här är vit samarbetsvillig:

7.Dc2 Se4 8.Lf4? (8.cxd5 är tvunget) Lb4 9.Tc1 Dxa2 och vit har, förmodligen utan att riktigt förstått hur det gått till, "offrat" en bonde.

ImageOch som sagt, skulle vit vara med på noterna har svart en robust ställning, utan strukturella svagheter. Den kan ibland verka lite passiv, kanske till och med tråkig, och spelare som vill ha "action" till varje pris bör nog välja en annan öppning. Pancyks och Ilczuks bok () skulle kunna vara en avbild av öppningen: pålitlig och korrekt, men en smula träig. Efter en drygt fyra sidor lång inledning följer en veritabel variantskog, med minimalistiska förklaringar. Ett exempel: om ställningen efter 7.Sd2 dxc4 skriver författarna "Detta är en enkel och anspråkslös fortsättning. Svart får löparparet och en solid ställning. Vit får i gengäld terrängövervikt och bondemajoritet i centrum." Om du vill ha längre förklaringar än så bör du nog välja en annan bok.

Men om man undantar det faktum att boken bitvis är så torr att den riskerar att självantända, så kan man inte komma ifrån att författarna skapat ett mycket gediget och komplett referensverk om en öppning som varit lite styvmoderligt behandlad i schacklitteraturen, och att deras värderingar och rekommendationer bör tas på största allvar. Ska man ha något utbyte av den bör man dock vara korrspelare, ha spelat öppningen tidigare och/eller använda en kompletterande, mer idéinriktad text. Om nu Cambridge Springs-varianten är så bra, hur kommer det sig att den inte spelas mer i världseliten? En anledning är naturligtvis att vit kan avvika på ett tidigt stadium, förslagsvis med cxd5 i något läge för att spela avbytesvarianten, eller 5.e3 för att spela något Meranerliknande. Författarna är naturligtvis medvetna om detta, och eftersom de gärna vill kalla sitt verk för en repertoarbok för svart har de inkluderat två kapitel som hanterar vits olika försök att undvika Cambridge Springs. Till skillnad från en del andra repertoarböcker (Beims bok om Leningradvarianten är ett utmärkt exempel), som borde märkas med en dödskalle och varningstexten "Endast för svartspelare!", så kan även en vitspelare läsa boken med behållning och utan att vara rädd för att något av svarts huvudalternativ helt förbigås eftersom det inte ingår i repertoaren.

Senast uppdaterad ( 10 november 2006 )