Klassiskt Holländskt PDF Print Epost
Bidrag av Hans Jonsson   
1 november 2006

ImageImageFörst kommer ingenting, sedan ingenting och sedan kommer på nästan samma gång två böcker (Play the Classical Dutch av Simon Williams och Classical Dutch av Jan Pinski) om den i spelöppningsteorin styvmoderligt behandlade öppningen Klassiskt Holländskt (1. d4 f5 2. c4 e6). Vilken av de båda böckerna är då bäst??

Innan jag går vidare i min recension är jag skyldig att redovisa mina utgångspunkter för denna. En gång i tiden var jag en aktiv schackspelare (ca 2400 i rating) och läste då också ett stort antal schackböcker. Nu har jag knappt öppnat en schackbok de senaste fem åren och har heller inte följt med vad som har hänt i teorin. Klassiskt Holländskt har jag i princip aldrig spelat. Varken som vit eller svart! Så den fråga jag ville ha svar på var om jag efter att ha läst dessa böcker skulle kunna tänka mig att spela öppningen (som svart). Jag har när jag läst den här boken inte använt något bräde och heller inte kontrollerat några varianter. Jag anser nämligen att man ska kunna läsa även en spelöppningsbok utan att behöva använda ett bräde.

Författarna till de båda böckerna är båda unga och Internationella Mästare. De finns dock en stor skillnad mellan de båda. Simon Williams har spelat öppningen själv i fjorton år som svart och har tagit med ett flertal egna partier i sin bok medan jag får intrycket att Jan Pinski aldrig har spelat öppningen. Han har i vart fall inga egna partier med i sin bok.

Böckerna är till sitt upplägg väldigt olika. I Jan Pinski bok är det spelade partier som är utgångspunkten. Utifrån dessa byggs variantträdet upp. I Simon Williams bok är det tvärtom. Variantträdet kommer först och sedan finns det spelade partier ”inflätade”. Simon Williams upplägg är det som tilltalar mig mest, då jag tycker att det är mer överskådligt.

Båda böckerna börjar med en bra introduktion. Där presenteras ett antal standardplaner och vad man ska se upp med som vit respektive svart. Även här vill jag ge Simon Williams ett plus då han gör detta på ett mycket överskådligt och bra sätt. Sedan följer ett antal kapitel där olika varianter behandlas. Båda böckerna behandlar ungefär samma varianter och båda täcker in tidiga avvikelser från vits sida.

Skulle jag då kunna tänka mig att nu spela Klassiskt Holländskt? Svaret är JA. Det är en relativt outforskad öppning med ett antal ganska enkla idéer som tidigt ger en obalanserad ställning med asymmetrisk bondestruktur.

Vilken bok är då bäst? Ska du bara köpa en bok är det helt klart Simon Williams bok du ska köpa. Hans bok känns personligt skriven, den är överskådlig och han kommer med många egna idéer. Jag tycker att den borde passa för de flesta oavsett spelstyrka. Jag tycker heller inte att de ska spela någon större roll om du har spelat mycket Klassiskt Holländskt innan, eller som jag, i princip aldrig spelat öppningen. Det är helt enkelt en väldigt bra spelöppningsbok! Jan Pinskis bok känns lite mer som ett standardverk där han har sammanställt partier från någon databas. Den är inte lika överskådlig som Simon Williams bok och han har heller inte lika många egna idéer. Den har däremot fler kommenterade partier. Av den anledningen tycker jag att den fungerar utmärkt som ett komplement till Simon Williams bok. För det är absolut inte någon dålig bok. Den vänder sig i första hand till lite starkare spelare som har spelat öppningen ett tag och fått en viss förståelse för den.

Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera dig som tänker börja spela Klassiskt Holländskt att köpa båda böckerna. Börja och läs Simon Williams bok och få upp förståelsen och fortsätt sedan med Jan Pinskis bok med sina kommenterade partier.

Senast uppdaterad ( 10 november 2006 )