Multimedia var ju ett av de hetaste modeorden i IT-branschen för några år sedan, och nu har vi alltså fått "chess multimedia". Men vad är det, och hur kan man använda multimedia för att underlätta inlärningen av slutspel?

Grunden är Averbachs bok Chess Endings Essential Knowledge, som kom ut i mitten av sextiotalet, och inte ska förväxlas med hans serie i fem (?) band; det här är en bok riktad i första hand till nybörjare. Denna bok kan man bläddra fram och tillbaka i på skärmen (alla som har spelat Myst eller liknande spel vet vad jag menar), man kan gå till ett index och hoppa direkt till det avsnitt man vill studera, och så vidare. Man kan också spela genom dragsekvenser på ett bräde, lyssna på en skolad engelsk röst som läser texten, titta på animationer, spela mot (och analysera med) ett datorprogram, och dessutom testa hur mycket man har lärt sig.

Detta kanske låter bra, men jag har ett flertal ganska allvarliga invändningar: Om vi börjar med själva "boken", så har man bara låtit "mellansnacket" vara kvar, och flyttat alla diagram och analyser till den del av programmet där man spelar genom dragen; det säger sig nästan självt att resterna blir torrare än skorpor, och ungefär lika lättsmälta.

Att spela genom analyserna kan också vara en frustrerande upplevelse, eftersom man då och då ställs inför ett variantval, och varje val leder till att ett nytt fönster öppnas. När man är klar med ett fönster stänger man det och får igen samma variantval, så det gäller att komma ihåg vad man tittade på nyss. Dessutom tappar man den röda tråd som en "vanlig" bok erbjuder i form av en huvudvariant som representerar bästa spel från vit och svart; här behandlas alla varianter lika.

Det snällaste jag kan säga om kommentatorsrösten är att den går att stänga av. Missförstå mig inte; han läser på en föredömligt klar engelska, men åtminstone för min del klarar jag inte av att läsa en text och höra den samtidigt - i alla fall inte om man ska försöka förstå vad texten säger om hur, till exempel, ett löparslutspel ska bedrivas.

Jag har hittills hittat fyra animationer i programmet, alla av den maskot som pryder omslaget på "boken", och som påminner inte så lite om min ungdoms Grodan Boll, fast i rött och gult, och med ett märke där det står "c/m" på bröstet. Ingen av dessa filmsekvenser har på minsta sätt ökat min schackliga förståelse, men åtminstone tre av dem är uthärdliga - den fjärde dyker upp då och då under ett test, och säger "OK!!" på ett ganska irriterande sätt när man lyckats göra ett bra drag.

För att spela mot datorn och analysera använder man ett externt program vid namn Arena, och en schackmotor som heter SOS. Jag har haft en hel del problem med att få det att fungera, bland annat tycks det vara ganska resursslukande. Användargränssnittet är inte särskilt intuitivt, och skiljer sig avsevärt från övriga delar av programmet; jag antar att valet att utnyttja Arena bestämdes av tidskäl, och att kommande produkter kommer att ha en integrerad schackmotor.

Testerna, slutligen, är 151 till antalet, ska utföras på en bestämd tid och ger olika många poäng beroende på svårighetsgraden. Dessutom får man poängavdrag för missar och om man tar hjälp av någon av de ledtrådar som erbjuds. Dock är poängsättningen i några fall märklig; i en uppgift lyckades jag till exempel uppnå 30 poäng av 22 möjliga, och riktigt så bra på slutspel är jag ärligt talat inte. Ibland kan man också ifrågasätta frågemetodiken, som i följande uppgift (försök gärna själv innan du läser texten nedan):

Vit drar och vinner

Rätt drag är 1.Kb5! Problemet med draget är att det spelas av de bästa och de sämsta; de bästa därför att de har förstått vad som ska hända (åtminstone till viss del, se nedan), medan de sämsta spelar det därför att de missar springargaffeln. Från en pedagogisk synvinkel är det tvivelaktigt att välja frågor som kan ge den typen av resultat, och man missar dessutom att testa nästa drag, som verkligen skiljer agnarna från vetet; 1.Kb5 Sc7+ 2.Kc5!! är rätt, medan 2.Kc6? Sxe8 3.Kd7 Kxf5 4.h7 Sf6+ bara leder till remi.

Det finns några mindre tekniska missar i programmet, något som jag knappt skulle nämnt om man inte i hjälptexten och på hemsidan (www.chessmultimedia.com) hävdat att programmet är "noggrant testat"; men en noggrann testare bör inte missa så många och så elementära fel som trots allt finns kvar i programmet. Tyvärr finns det också några grövre buggar, framför allt i testmodulen; den största missen är en knapp som heter "statistics", som när man trycker på den visar upp en dialogruta med ett enda ord, "ERROR" - det kan möjligen vara så att man inte varit förberedd på att någon skulle skrapa ihop trettio poäng i en 22-poängsuppgift. I några fall har jag dessutom råkat ut för att jag spelat ett korrekt drag, men fått svaret att det var fel - något som naturligtvis kan skapa irritation. Ibland har det berott på att det funnits flera korrekta drag, och jag har med trial-and-error lyckats ta reda vilket drag man anser "rätt", men i åtminstone ett fall vet jag att jag spelat det enda korrekta draget, men ändå fått nobben.

Trots all negativ kritik kan jag se fördelar med den här typen av inlärning, framför allt därför att den erbjuder flera olika sätt att angripa samma material; en bok är en bok är en bok, och den form av inlärning den representerar passar inte alla. Med tanke på alla missar i testmodulen, och att det märkligt nog inte finns någon patch på hemsidan, kan jag inte rekommendera den här produkten, men man bör ha i åtanke att detta är förlagets förstlingsverk, och att man förhoppningsvis rättar till sina misstag till kommande utgåvor. Jag misstänker emellertid att man även fortsättningsvis bör undvika den här serien om man är allergisk mot röd-gula grodor.